Vänskapsgrejer

Läste lite på FL och blev inspirerad att fundera lite kring detta med vänner.

Jag har några snälla och goa sådana jag:) *tycker om*

Känner ibland att jag skulle vilja träffa dem oftare, men tiden och orken ska räcka till också, för båda parter.
Och då får man väl bara acceptera läget.. Liksom varför kämpa med att umgås om man är alltför trött för att socialicera, man är väl inte så väldans roligt sällskap när man mest av allt längtar efter att få sova... Eller ja, det beror väl på om det slår över till övertrötthetshumor eller inte ;)

Endel har som mål att ha så många vänner som möjligt, själv föredrar jag att ha ett mindre antal, som man kan tänkas hinna med. Och jag har mycket hellre några goda, kloka vänner än en hel hög med personer som har diverse irriterande egenskaper;)

Så tycker jag också om att vara ensam ibland, kan tycka det är trevligt att bara umgås med mig själv.

Sedan en grej när man har barn, är att det blir svårare att socialicera lite oplanerat med folk, speciellt de som också har barn. Något som kan bli käpp i hjulet är det här med att man har olika rutiner, endel har strikta rutiner för sin familj (kanske beror det på hurdant barn man har det där?). Jag kör som så att med mattider är jag nog lite flexibel inom gränser, en timme hit eller dit, sparkar troll, N är rätt anpassningsbar. Och annars kommer man så fruktansvärt sällan iväg någonstans, tänker nu också på happening och sånt. Ns sovtider är jag däremot hårdare med, speciellt numera när vi ska upp tidigt om mornarna.

Nåt som jag tycker är och ska vara okej när man har barn är iaf att man inte har hemmet tipptopp fast man får besök, speciellt om besöket är ganska så spontant. Att städa när man har barn är ju som att skotta medan det fortfarande snöar:)