Prioriteringar

Vilken omställning det blivit i mitt liv...

Att vara hemma med barn är verkligen ett jobb, samtidigt är det en ynnest och ett underbart flexibelt jobb.

Nu går jag i skola och det mesta är begränsat och inrutat. Inte mycket tid för att bara flumma... På gott och ont.

Jag har i flera dagar funderat på om jag ska fara på Halloween-jox med min klass i morgon eller inte. Nu har jag beslutat att nä, men det var verkligen inget lätt beslut.
Jag har inte varit och festat sedan sommaren -07 :( Så det skulle ju verkligen va på tiden. Så borde jag göra mig av med absinthen jag har oxå innan allt avdunstat ur flaskan, den har varit halvfull sedan senaste festtillfälle dårå.
Iallafall, så det skulle säkert varit kul att fara på Halloweenfest, men jag orkar bara inte partta just nu. Inget jag tycker mig "växt ifrån" (jag vill aldrig växa ifrån att ha kul) men jag vill nog ha en garanterad sovmorgon först, vilket jag inte får hemma även om mamma kommer och tar hand om lilla N. Det skramlar när han leker, och babblar från tvn när han ser på barnkanalen.

Jag kanske verkar självupptagen just nu, men jag är bara trött.
Att gå i skola är mer ansträngande än att jobba.

Jag hinner långt ifrån med allt jag vill göra, just nu iaf, jag har fått välja bort en hel del. jag skulle t.ex. jättegärna sitta och flumma på msn sent om kvällarna, men inte till det priset att jag försover mig till skolan varje morgon och får skitbetyg. Sorry I dont.

Jag beundrar de som kan skära ner på sin sömn typ massor och ändå verkar fungera som människor, kommer upp på morgonen, fixar sitt liv, sådant. Försöker jag göra samma sak är jag död på morgonen, vaknar inte fast tre väckarklockor tjuter i ett kör, och allt blir bara totalt kaos, jag börjar glömma typ allting och det virras och flummas och så barkar allt med allt högre fart ...

Otroligt nog fungerade jag ändå relativt bra när lilla N var bebis.. Jag undrar själv idag hur jag fixade det. Jag hade heller inga problem att vakna när han skrek.

Fotosession

Idag när jag hade fixat mig att se ut som folk passade jag på att ha en liten fotosession. Har nu laddat upp bilderna och redan hunnit tröttna på min egen nuna:)

Jag är inte fotogenic nej..

Nåja tänkte iaf jag skulle bjuda på en bild där jag och lilla N är cowboys:)

Smöörfmjusik

Mej gillar speedat;-)

(fast originalet är också bra)

Testat

Gjorde ett test som jag hittade hos Spraket.

Du är 11% ond!

Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se

Nää..

Jag varken kan eller vill eller orkar blogga just nu. Allt är bra annars men jag blir på dåligt humör när jag försöker skriva blogg:(
Det bara inte går. Inte just nu iaf.

Blogga is the shit...

Men det är inte så enkelt.
Speciellt när man har ont om tid och ork:)

Annars, grejen med den där sur-rutan, "obs obs obs".
Så saken är den att det är rätt trist när folk lägger in egna (miss)tolkningar i det man skriver med resultatet att det blir "fnurror på tråden".

Kanske helt i onödan.
Tyvärr verkar det rätt vanligt här i bloggvärlden.

Så undrar du som läser om något som jag har skrivit, fråga!

Hang up på ord...

Något jag blivit att fundera på är detta med ära och heder. Det har då att göra med social status, andra människors uppfattning av någons värde. Men orden ära och ärlighet, är de släkt med varandra? Så som heder och hederlighet? Hmm... Det verkar inte så iaf. Ära handlar om hyllning, yttre bekräftelse att det som görs är gott och bra.

Intressant

Jag har idag pysslat med att kolla upp småknepiga ord och snubblade över detta:
Tänk att det faktiskt är olagligt att prata skit om folk, det kallas ärekränkning.
Ojoj jag tror många mål om detta kunde idkas på holmen, och många böter kunde delas ut, bara folk orkade anmäla... Till "folk" räknar jag då också mig själv:)

Reflektion om bloggande

När jag först började blogga, tyckte jag det var shoitenkelt. Jag har bloggat sedan våren -07, till största delen anonymt. Det är väl det som varit problemet, som fick det att så småningom börja kännas lite knepigare. För det är svårt att vara halvanonym, kanske att man antingen ska man vara det till 100% eller inte alls.

Jag blir lite ledsen i ögat när bra anonyma bloggar läggs ner för att det ska spåras så mycket, när det kollas efter vem som skriver ist för vad som skrivs. Jag tycker folk borde få skriva av sig, ventilera, dela med andra utan utan att behöva utsätta varken sig själv och de man "nämner" i dålig dager.

Jag tycker även att det är tråkigt när bra bloggar börjar begränsas av andra än bloggaren själv. Tycker att man, anonym eller inte, även borde få skriva om lite mörkare och knepigare saker utan att stämplas som olämplig på något vis, och utan att det av andra meddetsamma ska behöva "gripas in", att "nämen du får inte skriva så" med överdrivna krav om hänsynstagande.

Vi är alla människor med en massa dimensioner, en blogg är inget bevis för hurdan någon är som människa, visst det kan ge en fingervisning men aldrig hela bilden. Så jag tror att man ska vara försiktig med att döma.
Jag tror också att det kan vara en tröst att ibland läsa om andras brister. Jag tycker inte att man ska behöva måla upp den perfekta bilden av sin tillvaro för att "duga".

Det är f.ö. av erfarenhet jag lärt mig att det kan va bra med en smått aggressiv tråktext som den under "obs! obs! obs!" på sin blogg.

Tankar om gemenskap

Man vill ju va med. Samtidigt som man kanske inte alls vill va med.
Jag tror det kandlar om att man vill få vara "good enough" som man är, att inte behöva känna sig mindre värd eller viktig, att inte behöva slåss för sin plats.

Hihi

Nu har jag lekt lite i paint... Resultatet syns här uppe på sidan. Jag är iaf nöjd:)

Just nu..

Lyssnar jag på Garmarna. Fyndade CD på Bettans Bod. Jäkligt bra music.

Annars idag så har det varit första dagen utan gipset, känns bra men stelt i lederna.
På gympan var vi och tittade på träning av räddningshundar och vi fick även vara med och "gömma" oss för dem. Det var kul, förutom att det spöregnade...

Lilla N ville inte hem från dagis idag. Pinsamt när han skrek och kastade sig på golvet inför dagisfröknarna:( Dom såg dock inte speciellt chockade ut. Vi åkte sedan på en runda med bilen så han fick lugna ner sig.
Sen var allt bra:)
Förutom lite saknad efter mormor, som åkte hem idag på dagen.

Tillbaka

Har varit ut och svirat lite i bloggvärlden men det är här på blogspot jag trivs bäst så nu återvänder jag hit:)
Förhoppningsvis ska det va sluthattat hit som dit nu.

<3 Blogspot:)