Olikheter

Tänk egentligen, att precis alla är individer. Alla.

Och alla har sin egen syn på verkligheten.


Du är bra på att vara du och jag är bra på att vara jag, liksom. Gott så.

Egentligen, borde alla få vara sig själva. Så enkelt, men samtidigt så svårt. För man påverkar ju andra, mer eller mindre, frivilligt eller ofrivilligt. Men punkten där det går tokigt, tror jag är när man aktivt börjar försöka ändra på andra. När man vill fixa dem. Fast de inte alls vill bli "fixade". Ta bort ditten, lägga till datten, putsa till här som där. Jag tror det är då som respekten sprättar iväg. Man behöver inte älska alla, men man kommer långt med vanlig respekt.


Lev och låt leva. Ömsesidig respekt.

Låta andra uttrycka sig som de vill, låt andra diskutera vad de vill, låta bli att lägga sig i om man inte vill tillföra något. Som jag skrivit nångång förut, det är så tråkigt när vettiga röster tystas ner av andra.


Vi människor är olika och ska så få vara tycker jag. Vi har skillnader i våra personligheter, i våra beteenden, allt möjligt. Alla har sitt egna bagage i ryggsäcken.

Och man väljer själv om man vill döma eller förstå. Nåt jag tror man ska vara försiktig med är att sätta amatörpsykologiska "diagnoser" på folk. Att göra det kan leda till större medkänsla, men kan också leda till placering i fack som inte motsvaras i verkligheten.


Man får nog acceptera att männniskor är komplexa varelser, allt går inte att förklara. Det är ganska skönt att inse att människor alltid är medvetna om sitt beteende.