Del 1 - den fysiskt frånvarande pappan

I dagens läge är det väldigt ute med frånvarande pappor, och ganska sällsynt också, men det förekommer tyvärr (ännu), att pappan bara drar, kanske för att aldrig komma tillbaka ens. Och detta har inte nödvändigtvis med fysiska avstånd att göra.

Mycket märkligt beteende.. Dessa frånvarande pappor måste ju ha något slags känslomässiga störningar/spärrar till sina barn. Kanske är det anknytningsproblem det handlar om?
Jag försöker förstå, men det är svårt. Beror det på biologin, det faktum att de inte burit barnen i sin mage? Kan det vara så enkelt? Och är det isf hela förklaringen? Det är ju ändå ens eget kött och blod...

Och/eller är det den gamla mossiga traditionen att pappans uppgift enbart är att bidra med pengar (och dela ut straff), medan mamman är den som står för omsorgen, maten och den trygga famnen, som spökar?

Om man har en så onyanserad och gammaldags bild av papparollen kan jag iofs lite förstå att man inte är så lockad/blir rädd... "Bank" och "bad cop" endast, vem vill vara det? Men det borde ju vara föråldrat och historia nu, det är verkligen ingen roll att bara krypa in i och maktlöst acceptera, att vara pappa är ju att vara en förälder (den ena av två viktiga personer i ett barns liv), att dela på allt och jobba som team.
Fattar frånvarande pappor vad de missar, vad de väljer bort? Fattar de vad de gör, att de vägrar att vara en viktig pusselbit av sina barns liv (ställa upp som det de faktiskt är)..
Och fattar de inte att de behövs och är viktiga? Klarar de inte av att sätta barnet och dess känslor framför sina egon?

Det finns sådana fysiskt frånvarande pappor som kallar sej för ofrivilliga pappor, men är de faktiskt det? Är de så ofrivilliga? Är de pappor mot sin vilja? Blev de våldtagna (med hjälp av viagra då isf antar jag) av mamman kanske?
Jag tror nog detta ytterst sällan är fallet, att de oftast utförde akten högst frivilligt och därmed själva gjorde valet att inte använda skydd. Undantaget är väl om mamman ifråga ljög för pappan, påstod att hon använde preventivmedel.
Är man inte redo för barn skall man ju inte tillverka några... Och är man inte omyndigförklarad borde man ju ha ansvar för sina handlingar, och kunna hantera det ansvaret. Och om inte, kanske förse sej själv med en varningsstämpel i pannan eller nått?

Nåt jag tycker är skruvat är iaf att allmänna attityden verkar vara att det är mycket oacceptablare med mammor som inte tar ansvar för dvs tar hand om sina barn, än dito pappor...