söndag 25 januari 2009

Krigsleksaker

Fick igår av en vän en länk till en tråd på FL med detta ämne. En hel del föräldrar tycker det är ok med leksaksvapen åt sina barn. Andra inte, och till den gruppen hör jag.
Var och en gör väl som de anser bäst, för min del strider det mot mina värderingar.
Jag är pacifist och har alltid varit det, har spontant en rätt stark motvilja för krigsleksaker. För mig symboliserar vapen allmänt rädsla mot sin omgivning (jaktvapen är ett specialfall). Har aldrig lekt paintball eller liknande, tycker det är obehagligt med sådana lekar. Min gräns går vid vattenpistol, det tycker jag är ganska harmlöst.
Jag tycker att ju verklighetstrognare leksaksvapen, desto sämre är det.
Det var rätt obehagligt en gång då vi hälsade på en familj. Barnen började leka med småbilar i äldsta sonens rum. Själv satt äldsta sonen i 8-årsåldern och spelade tv-spel där det sköts på utav bara hemvete, och på en låda i hans rum låg flera plastvapen av ak-typ.. Brr!

Jag är lite skeptisk till att det skulle vara inbyggt hos barn att leka krig.. Månne det inte är något de lär sig någonstans ifrån (t.ex. tvn, spel)? Barn tränar ju sig för livet genom att leka, ska de då träna på att konflikter löser man med våld (om än låtsat), med att ta kål på varandra när orden inte räcker till? Ska man uppmuntra det beteendet genom att köpa leksaksvapen åt dem?
Jag tycker ju inte heller det är ok att låta barn leka att de knivhugger eller stryper varandra.

Vill min son leka att en pinne, leksak eller liknande (fantasin sätter väl gränserna) är vapen att jaga dinosaurier/spöken/drakar/osv med så ok. Men INTE att sikta på andra eller något levande öht med!
Just det tycker jag är respektlöst. Vuxna får inte sikta på andra med vapen, som jag förstått det är det baskunskap när man tar jaktkort, så varför skulle det vara ok att barn gör det? Kommer ett barn utan vidare fram med ett leksaksvapen riktat mot mig och säger "pang du är död" då säger jag ifrån, jag vill inte vara med i såna lekar, det är inte min idé om skoj. Sen får föräldrarna till barnet tycka vad de vill.

Skulle min son frekvent få svårt att respektera detta med vad man gör och inte gör mot andra och visade aggressivitet skulle jag tycka det var oroande, det tyder ju på att något är fel.

Om man orkar tänka till över detta med krig och fred i världen, så känns det ganska överslätande med ursäkten "jamen barn har lekt krig i alla tider". Jasså har dom? Ange källa tack. Ok att barn som varit med om krig behöver bearbeta det, men annars?

Jag tror inte barn kan skilja ordentligt på lek och verklighet, inte förrän skolåldern iaf.
Och våldsdata/tvspel tänker jag hålla borta från min son så länge det bara går.

Peace ´n´Love

Inga kommentarer: