Den ha faasna

Hmm

Jag har någon slags inre rastlöshet som jag inte får ut riktigt, kanske det hjälper att skriva av sig lite!?!

Jag saknar, gudars vad jag saknar! Eller, har lite svårt att definiera vad (och vill kanske inte heller?) men känner att det är så mycket jag vill! Men jag sitter fast, på något vis :( Dunno why..

Vet inte, men tänk om det är så att man bara lever en gång? Att "this is it"? Och man vet inte hur länge man lever.. Varför då "sitta av" dessa dagar, vänta på något gott som kanske aldrig kommer?

Menar inte att man ska försöka bli en kicksökare som aldrig fixar vardag eller att tänka på morgondagen och som drar i iväg på dårskaper man i längden mår dåligt av.
Men ska man nöja sig och aldrig någonsin kämpa för att få det bättre, för att verkligen LEVA?
För att leva som man själv vill och inte som alla andra tycker att man "borde".

Eller inte vet jag.. Stämmer nog lite som ett test på fejjan tyckte, att min svaghet är att "you´re never satisfied".
Jag är glad över vad jag har, jess det är jag.. En underbar son och tak över huvudet, vänner.. Men ett jobb skulle sitta fint, och kanske ett annat boende?
Och kanske att fröken självständig skulle vilja ha någon vid sin sida, en vettig vuxen människa som finns där för en i vardagen..

*