The tristaste fördom

Som ensam mamma får man tampas med vissa fördomar.

Den som stör mig mest är formulerad av killar och en kombination av
a) att jag är barnsugen/bebissjuk och dessutom
b) villig att skaffa barn närsomhelst, hursomhelst och med vemsomhelst

Arrrrgh!
>:(

För att konfrontera
a) nej, jag är skeptisk till att skaffa ett till barn öht och
b) om det nångång kommer ifråga kommer pappan att vara noga utvald, en som jag känner bra och har ett stabilt förhållande med. Någon som jag inte vill vara utan och som i sin tur inte vill vara utan mig. Som är en bra partner och en vettig förebild för lilla N.

Jag är rätt trött på att bli påraggad med kommentarer som "jag tycker du verkar vara en bra mamma" och/eller "du kan lita på att jag kommer att finnas där för vårt framtida barn" :(
Jag är inget jäkla avelssto!
Och åt den som envisas med att tro det har jag bara en sak att säga:

Miljontals flugor kan inte ha fel - ät skit!

Edit: Jag förstår att barnkära killar dras till mig, är man barnrädd håller man sig säkert undan:) Men alltså att vilja starta bebisfabrik utan att ens bry sig om att lära känna mig först upplever jag bara som förolämpande.

*