En riktig pärs, eller berättelsen om ett fonlöst fån

Idag när vi kom hem från dagis for vi ut på gården och busade i snön.
Så kom jag på att jag skulle vilja va med på ett möte ikväll som jag tyvärr glömt anmäla mig till (det skulle vankas mat där^^)
Så ska jag ta upp telefonen ur jackfickan och.. hittar den inte! :O
Letar lite i snön, vi går in och letar i tamburen, som var det längsta vi varit in i huset sen vi kom från dagis. Ingen lur.
Inser att jag måste tappat den på vägen från dagis, vilken jag varit sportig nog att gå med kärran, och på vägen dit pratade jag med Totto (min mamma) i mobilen, så jag visste att den varit med så långt.
Så vi går hela rundan en gång till, denna gång utan kärra, letar tillochmed i snön på dagisgården. Ingen telilur:(
Blir riktigt deppert.
På parkeringen träffar vi grannen T, som är vänlig nog att låna ut sin mobil så jag får ringa till min fon. Första gången jag ringer går det signaler, sedan kommer det "numret ni har kontaktat nås ej" :( Blir riktigt nojjig att jag tappat den på vägen och att nån snott den.
Tar iaf en spade och börjar skyffla runt snön på gården där vi lekte i snön.
Och jaaa, där var den, intill en snöskulptur som vi lagat:)
Nu ligger den på tork och förhoppningsvis ska den återupplivas inom en snar framtid.
*puust*
Inget möte vart det, men whatever. Nu ska det tas det lugnt hela kvällen iaf, har fått dagens stressdos med råge på.

Edit: Bdw så lite nu och då på vägen till o från dagis tjatade lilla N om att fara och äta till Hesburger (vilket vi inte gjorde). Verkar som att jag ofrivilligt när en snabbmatsfantast vid min barm...