Tiden

Blev att ägna en liten tanke åt tiden.
Tänk att allt som finns är NUET.
Det förflutna finns där i bagaget, att idealisera eller nervärdera, eller försöka minnas precis som det var.
Framtiden vet man ingenting om, man kan bara gissa.

Det förflutna har jag väl en tendens att både idealisera och nervärdera, beroende på vad det gäller:)
Den hära framtiden är faktiskt inte något jag tänker på så jättemycket. Planerar väl högst ett halvår i taget, och väldigt löst. Planerar mer månad för månad, och vecka för vecka, dag för dag. Och då lämnar jag ändå utrymme för en spontanitet.

Det har hänt att folk börjat fråga ut mig detaljerat om framtidsplaner och då har jag fått väldigt svårt att svara. Vet inte om man ska tolka det som att de själva gör 10-års planeringar av sina liv? Hmm.
Jag tycker det skulle vara väldigt svårt att tänka så långsiktigt framåt, hur mycket hinner inte hända på 10 år liksom? Och det händer ju faktiskt ibland saker man inte kan styra över hur mycket man än vill.
Ta vara på nuet is the shit, tror jag.