Reflektion

Dolce bambini skriver lite om att öppna sig i sin blogg.

Det där är något jag också funderar på.

Ibland kan jag känna att det skulle va så otroligt soft att varje dag bara ösa ur sig rubb och stubb om hur dagen varit. Men det gör jag inte, om inte det bara varit solsken då. Ist blir det små kryptiska texter, eller så dumpar jag "skiten" i utkast, där finns det en del:)

Jag vill ju gärna delge mina tankar o erfarenheter, men det "ska" ju liksom va på ett sånt där distanserat och genomtänkt sätt, och det fixar man ju inte förrän man tänkt igenom o fått distans. För närvarande ha jag mest försökt att inte tänka så mkt öht, bara vara i nuet. Ens huvuduppgift är ju liksom att fixa dagen. Svårt dock att helt "stänga av" allt grubbel eftersom jag har ett jobb där man oftast kan sjunka ner i egna funderingar.

Kanske poppar upp nåt här framöver.

Obs, att man "ska" blogga på ett visst sätt är inte någon uppmaning till andra, utan bara vad jag lärt mig, att om jag har bloggen som "soptunna" så oroar jag andra i onödan, det är min erfarenhet.
Jag är nog innerst inne en mycket hemsk och skrämmande människa ;-)

*