Barn och värderingar

För flera år sedan i en gammal blogg skrev jag funderingar om genustänk på dagis, hur pass medvetna personalen är om sånt. Jag fick en kommentar av en mamma som tyckte att det som är värst är inte personalens attityd utan barnens "habituspåse", dvs de värderingar de har med sig hemifrån.

I dagens läge är jag nog benägen att hålla med. Fast det är svårt att veta var allt kommer ifrån. T.ex. bolibompa är inte alltid så oskyldigt det heller.
Jag tycker iaf om att personalen på lilla Ns dagis låter både pojkar och flickor klä ut sig i klänningar och högklackat utan att göra någon grej av det. N hade iaf ett tag förut en gul klänning som favoritutklädesplagg:) Nej jag är inte rädd att han ska bli bög. So what om han skulle bli det förresten, inte världens undergång direkt.
Fast jag nog är lite skeptisk till att personalen är utbildade inom genus...

Iaf, vad chockad jag nyligen blivit när lilla N på sista tiden kommit hem från dagis och uttrycker värderingar av mansgrisigaste sort :O

"Flickor är lessna, pojkar är arga", "rosa är för flickor, blått för pojkar", "nej strumpbyxor på, de är för flickor"...

När jag nyligen spikade upp en roskis i sopskåpet var lilla N omåttligt häpen för "hamrar och spikar, sånt gör ju bara pappor". WTF???

Jag och lilla N har har haft många och långa diskussioner om detta nu, att man faktiskt FÅR känna och göra vad man vill oberoende om man är pojke eller flicka. Jag är inte sån som säger "stora pojkar gråter inte", t.ex.
Grejen är inte att förneka olikheter mellan könen utan att inte begränsa sitt barn i onödan. Att låta bli att se egenskaper som könsbundna. Jag tror på individen, med personliga egenskaper.

Det här med kläder, jag tycker lilla N ska få klä sig i regnbågens alla färger, men jag stör mig på att när jag går och handlar är de rosa kläderna ofta mycket mindre än de andra i samma storlek och dessutom figursydda. Varför då? Ska det liksom försöka framhävas former på ett barn? Skruvat..

Lady Dahmer är bra på att skriva om detta med genus, som med detta inlägg om kompensatoriskt arbete, och detta väl illustrerande inlägg hur onödigt uppdelat det är med kläderna.

Jag kan inte hindra andra från att påverka mitt barn, kan inte helt hindra omgivningen från att uppmuntra det könsstererotypa.
Trots att jag blir skogstokig på min mamma när hon säger, ja just det; "stora pojkar gråter inte" och betonar väldigt mycket det faktum att lilla N är en pojke (ja, han är det, men först och främst en människa och ett barn).
Men jag kan kontrastera lite med mina värderingar.

Det finns det här exemplet som endel brukar dra med, att ge man en docka åt en pojke så kör han den på golvet som en bil. Men om man tänker lite längre, vad beror detta på? Jo pojkar uppmuntras ju att leka med bilar (jag har tappat räkningen på hur många bilar lilla N har fått i present).
Däremot får de rätt sällan lära sig att vyssja och vagga en liten dockbebis, mata den med nappflaska och bädda ner den i en säng... Hur skulle de då veta att det är så man gör?
Yes jag har lärt lilla N detta, och det var inte svårt heller. Dockan köpte jag själv åt honom.

Nåt jag inte förstår mig på är varför man skulle måsta ha pojkar att kissa stående? Det skvätter ju vida omkring... Okej att det är bra att lära dom det, så de vet hur de ska göra när nöden faller på ute i det fria, men jag tycker verkligen inte de ska behöva göra det som rutin.

Finns många aspekter på detta, religion, politik osv.
Tänkvärt inlägg av Trollhare

Jag vill uppfostra min son till att det är självklart att alla människor är jämlika individer med rätt att själva bestämma vad man ska tycka om, hur man ska tänka, vad man vill, hur man känner och hur man ska klä sig.
*