Prioriteringar

Vilken omställning det blivit i mitt liv...

Att vara hemma med barn är verkligen ett jobb, samtidigt är det en ynnest och ett underbart flexibelt jobb.

Nu går jag i skola och det mesta är begränsat och inrutat. Inte mycket tid för att bara flumma... På gott och ont.

Jag har i flera dagar funderat på om jag ska fara på Halloween-jox med min klass i morgon eller inte. Nu har jag beslutat att nä, men det var verkligen inget lätt beslut.
Jag har inte varit och festat sedan sommaren -07 :( Så det skulle ju verkligen va på tiden. Så borde jag göra mig av med absinthen jag har oxå innan allt avdunstat ur flaskan, den har varit halvfull sedan senaste festtillfälle dårå.
Iallafall, så det skulle säkert varit kul att fara på Halloweenfest, men jag orkar bara inte partta just nu. Inget jag tycker mig "växt ifrån" (jag vill aldrig växa ifrån att ha kul) men jag vill nog ha en garanterad sovmorgon först, vilket jag inte får hemma även om mamma kommer och tar hand om lilla N. Det skramlar när han leker, och babblar från tvn när han ser på barnkanalen.

Jag kanske verkar självupptagen just nu, men jag är bara trött.
Att gå i skola är mer ansträngande än att jobba.

Jag hinner långt ifrån med allt jag vill göra, just nu iaf, jag har fått välja bort en hel del. jag skulle t.ex. jättegärna sitta och flumma på msn sent om kvällarna, men inte till det priset att jag försover mig till skolan varje morgon och får skitbetyg. Sorry I dont.

Jag beundrar de som kan skära ner på sin sömn typ massor och ändå verkar fungera som människor, kommer upp på morgonen, fixar sitt liv, sådant. Försöker jag göra samma sak är jag död på morgonen, vaknar inte fast tre väckarklockor tjuter i ett kör, och allt blir bara totalt kaos, jag börjar glömma typ allting och det virras och flummas och så barkar allt med allt högre fart ...

Otroligt nog fungerade jag ändå relativt bra när lilla N var bebis.. Jag undrar själv idag hur jag fixade det. Jag hade heller inga problem att vakna när han skrek.