fredag 19 februari 2010

funderande

Jag har ett jobb där man inte behöver tänka alltför koncentrerat på vad man gör (oftast).

Detta innebär att man har en hel del tid att tänka medan händerna jobbar på.
Förutom när jag är riktigt trött, då är det "hjulet snurrar men hamstern är död" :D

Jag säger bara WTF med förra året iaf !?! Hur gick det sådär illa?
Nåja misstag gör en klok, bränt barn skyr elden osv...

Men skulle jag träffa en viss person skulle jag verkligen ge h*n en fet smäll iaf.. Kanske knäa också. O då är inte jag nån våldsam typ i vanliga fall.

Fy för trasiga människor som drar ner andra i sitt kaos..

torsdag 28 januari 2010

normal eller inte

alltså ibland undrar jag om jag har sista x-kromosomen ordentligt på plats :)
jag tycker inte om att kocka/baka, bryr mig eg inte så mycket om det är lite skit i hörnen hemma, är inte speciellt klädintresserad (bekvämt och praktiskt is the shit) och tycker barn är roligast från ca 1 år och uppåt (dvs inte bebisar)..

//fördomsfull

lördag 2 januari 2010

Att träffa nya människor

Det är märkligt hur lite människor verkligen SER varandra.

När man träffar en ny människa så det är väl normalt att ha en idé hur den andra är efter något slags norm.
Men det är en annan sak att aldrig ta reda på, aldrig bry sig om att riktigt ta reda på vad som stämmer och vad som bara är fördomar om den andra.
Att aldrig "orka" lära känna den andra på riktigt utan bara ta för givet saker enligt den där normen, som dessutom är ganska subjektiv, dvs alla har lite som en egen idé vad som är normalt "som alla andra".
Att påstå sig vilja lära känna den andra bättre, för att sedan i praktiken strunta i den som person och bara se den andra som en som man vill att ska uppfylla ens önskningar, dessutom utan att vilja ha något tillbaka.
Att sedan bli besviken för att den andra människan inte var precis som en själv/normen.

//trött och inte dejtingsugen

lördag 12 december 2009

tisdag 1 december 2009

Hmm

Jag har någon slags inre rastlöshet som jag inte får ut riktigt, kanske det hjälper att skriva av sig lite!?!

Jag saknar, gudars vad jag saknar! Eller, har lite svårt att definiera vad (och vill kanske inte heller?) men känner att det är så mycket jag vill! Men jag sitter fast, på något vis :( Dunno why..

Vet inte, men tänk om det är så att man bara lever en gång? Att "this is it"? Och man vet inte hur länge man lever.. Varför då "sitta av" dessa dagar, vänta på något gott som kanske aldrig kommer?

Menar inte att man ska försöka bli en kicksökare som aldrig fixar vardag eller att tänka på morgondagen och som drar i iväg på dårskaper man i längden mår dåligt av.
Men ska man nöja sig och aldrig någonsin kämpa för att få det bättre, för att verkligen LEVA?
För att leva som man själv vill och inte som alla andra tycker att man "borde".

Eller inte vet jag.. Stämmer nog lite som ett test på fejjan tyckte, att min svaghet är att "you´re never satisfied".
Jag är glad över vad jag har, jess det är jag.. En underbar son och tak över huvudet, vänner.. Men ett jobb skulle sitta fint, och kanske ett annat boende?
Och kanske att fröken självständig skulle vilja ha någon vid sin sida, en vettig vuxen människa som finns där för en i vardagen..

*

fredag 27 november 2009

Simhallen rond 2 och födelsedag

Idag var jag och jr till simhallen, det var skoj. Han vågade simma den här gången, med sina flytringar alltså.
Dvs inte bara stå i midjedjupt vatten och leka med sina saker som sist. Om det sedan kanske berodde på att det var ett lite större barn som tjoade runt i terapibassängen när vi kom dit.

Igår fyllde han år och detta firades med prinsesstårta till frukost, presenter ( spargris av mig och liten bil av grannen) när han kom hem från dagis (där dom firat lilla jul, hans födelsedag firade dom dagen före). På kvällen var vi på teater och såg på Pettson och Findus, och sedan slocknade födelsedagsbarnet tidigt när vi kom hem, före 9 tillochmed.

torsdag 26 november 2009

Jamen hajja

Jag är ingen kicksökare, jag har haft tillräckligt med drama i mitt liv. Och jag menar det! Trygghet är inte tråkigt, det är tryggt. Och det synkar definitivt bättre med familjeliv än att vara en eskapist som inte fixar det där med vardag och att ägna en tanke åt morgondagen.

//Ninna 100 år